Nedrans, eländes värld!
Janne Josefsson har lyckats reta gallfeber på mig! Varför går han runt och letar efter barn med uppsvällda magar och flugor runt munnen? Och foppatofflor på fötterna – som om det vore det billigaste alternativet. Om han ville ge sig på Rädda Barnen och andra liknande organisationer, varför gjorde han inte det istället?
Nu sköt han lite fel, tycker jag i alla fall. Och jag känner mig svårt rabiat. Större delen av mina dagar har gått åt till diskussion om det han ställt till med. Trollat bort barnfattigdomen.
Varför gjorde han dessa barn en sådan stor otjänst? De som inte har det bra, oavsett om föräldrarna gör fel val eller helt enkelt bara inte förmår. Barnen har inte valt sina föräldrar. Varför ska de lastas? Jag skulle vilja påstå att de har det tillräckligt tufft ändå. Som det är. Innan Josefsson förminskade dem.
Få saker i livet gör mig så arg som oförståelse för dem som har det sämre. Jag är inte där. Jag har inte ens varit där. Men jag har sett det. Och jag har sett barns våndor. Deras vilja att försvara det de har. Eller faktiskt inte har. Jag har också sett hur de skäms. Och jag tror mer på att förstå än att förringa.
Jag har hämtat mina barn hos kompisar som inte haft något. Som dag efter dag ätit gröt till middag. De som alltid tackade nej till kalasen. De barn som visade en stolthet gränsande till dumhet. De skulle absolut aldrig ha erkänt fattigdom av något slag.
Naturligtvis frågade jag inte hur fattiga de var. Det visste jag. Det fanns där, bland annat i diskussionerna när majoriteten föräldrar i klassen ville utesluta dem från aktiviteter de inte betalt för. Att deras familjer deltagit på de aktiviteter som gjordes för att dra in pengar till klasskassan räknades inte.
Varför är det så bekvämt att blunda? Öppna era ögon, för katten! Tiggare tigger inte för att de gillar att göra det. Barnfamiljer är inte fattiga på grund av att de valt det.
Livet är inte rättvist. Och kommer aldrig heller vara det. Men det bästa varje vuxen människa kan göra är att tänka ett steg längre. Uteslut inte någon. Bjud barnens kompisar om du kan. Helt enkelt, var en medmänniska.
